|
|
Att läsa mycket ger färdighet. Det ger en känsla för språket - inte minst för
synonymer - och om du läser mycket kommer du att kunna uttrycka dig variationsfyllt
på ett sätt som väcker intresse. Att läsa böcker av många olika författare ger dig
en större insikt i hur språket används och breddar därmed din kunskap.
Lär av andra författare som har lyckats genom att läsa deras texter flera gånger. Ställ
dig sedan följande frågor:
• Varför engagerar texten dig som läsare?
• Hur uttrycker författaren sig för att fånga ditt intresse?
• Hur använder författaren orden i kontexten?
Läs texter som är genuint dåliga och begrunda vad det är som gör texten ointressant.
Fråga dig följande:
• Varför har författaren misslyckats?
• Om ämnet eller själva
berättelsen är intressant varför har författaren inte fått dig engagerad eller lyckats fånga ditt intresse?
• Är texten svårläst, ostrukturerad, osammanhängande etc? Analysera,
utvärdera och betänk sedan hur du skulle ha skrivit för att få texten mer intressant.
När du väl börjar skriva själv finns det en enkel sanning
• Övning ger färdighet!
Skriv, skriv och skriv igen. Låt andra läsa dina texter. Tänk på att negativ kritik också kan vara konstruktiv kritik. Du blir bättre ju mer du övar och skriver. Alla
kända författare (med mycket få undantag) har också en gång övat och övat på att
skriva och de har därmed successivt förbättrat sina texter och sitt skrivande.
Öva, finslipa och tänk noga över dina texter så kommer du att märka hur dina alster
förbättras. Tänk på följande när du skriver och finslipar så kommer till slut skiftningar
och valörer att naturligt infinna sig i dina texter utan att du anstränger dig:
• Kan du uttrycka din mening på ett annat sätt (på ett mer intressant och engagerat
sätt för läsaren) men ändå få fram det du vill?
• Meningen är kanske för lång (den
blir ofta inte bättre bara för att den är lång)? Kan den i så fall skrivas kortare?
• Kan den skrivas fylligare och/eller mer nyansrik?
Alla författare är inte bra på att skriva om allt. En del författare är bra på
att skriva skönlitteratur (d.v.s. romaner, noveller och deckare) medan andra är
bra på barnböcker. Några är bra på historisklitteratur osv. Det är med andra ord
viktigt för dig att finna din stil:
• Vad är du bäst på?
• Vad passar för just dig?
• Vilken typ skrivarbete vill du arbeta med (en spänningsroman, en barnbok, en reseskildring
eller kanske en matbok)? Tänk på att det finns ett behov av all typer av böcker.
Tro på din text så kommer läsaren också att göra det.
En gammal sanning är att din text blir bättre, mer övertygande, om du känner
till det du skriver om.
• Ta reda på detaljer som du inte känner till (om du inte
skriver en ren fantasi berättelse). Om du exempelvis skriver om en plats som du
inte har varit på, eller känner till väldigt lite om, tar du reda på så mycket fakta
som möjligt om denna. Du kan då göra en målande beskrivning av platsen och berättelsen
blir därmed mer trovärdig.
• För att göra en gestalt levande i din text måste du
kunna ”krypa under skinnet” på honom eller henne. Du måste med andra ord identifiera
dig med personen, annars blir berättelsen inte trovärdig. Detta är något som kända
författare behärskar och deras berättelser blir därmed mer engagerande och intressanta.
Tänker du på detta kan du göra starka och engagerande berättelser och läsaren tror
på vad du skriver.
Beroende på vilken genre du har valt måste du också lära dig dess speciella villkor,
dess hantverk. Skriver du exempelvis en spänningsroman gäller det att inte ta ut
svängarna så mycket att läsaren uppfattar det hela som osannolikt eller rent av
skrattretande. Om du istället tar ut svängarna lagom mycket, utan att passera gränsen
för vad genren tillåter, kommer läsaren antagligen att finna din text olidligt spännande
(istället för osannolik och skrattretande). Ofta vill man för mycket och det är då
lätt att man passerar ”gränsen” för vad genren tål och berättelsen faller därmed
platt till marken. Tänk på följande för att hålla dig inom ramarna för genren och
därmed skapa en bra, trovärdig och spännande berättelse (oavsett om det handlar
om en spänningsroman, kärleksroman eller någon annan berättelse):
• Låt inte texten
bli patetisk. Det är lätt att t.ex. göra en kärleksroman överdrivet känslosam.
• Använd inte ett bildspråk som andra författaren har skrivit otaliga gånger. Bildspråk
som ”Han var stor som ett hus” har använts så många gånger att det inte finns något
kvar av huset. Ansträng dig att finna ett nytt fräscht bildspråk och din berättelse
kommer att bli mer intressant.
• Editera inte din text efter varje mening (då kommer
du ofta inte vidare) utan skriv först ner hela stycket. Därefter ser du över din
text, förkortar och ta bort det som känns ovidkommande eller överdrivet.
Delmomenten är viktiga i din berättelse och att variera sin text under berättelsens
gång upprätthåller engagemanget från läsaren. Många författare av t.ex. skönlitteratur
värvar ett spännande kapitel med ett där tempot är lugnare. Att tempot är lugnare
betyder inte att det kapitlet skall vara mindre intressant än det som är mer intensivt
och får aldrig (med betoning på aldrig) upplevas som en transportsträcka. Man varierar
sig eftersom man inte vill ”klia” läsaren på samma punkt för länge. Eller för att
dra en liknelse till populär musik där man ofta följer en lugnare vers med en intensivare
refräng (låten skulle förmodligen bli mindre intressant om den endast bestod av
refränger från början till slut).
• Låt inte frågor
som du ställt under berättelsens gång bli obesvarade. Det är lätt att bygga upp ett
spänningsmoment genom att ställa frågor (läsaren är nyfiken och vill veta mer) men
se till att dessa blir besvarade innan berättelsen avslutas.
• Låt inte personer
försvinna ur handlingen utan orsak eller utan att förklara vad som hände med dem.
• Det är viktigt att dina uppdiktade (eller verkliga) personer följer de karaktärer
som du från början har givit dem i berättelsen. Om t.ex. hjälten har framställts
som en omutbar, rättfärdig och hänsynstagande person kan han eller hon inte plötsligt
ändra karaktär och bli mutbar, orättfärdig och visa en total brist på hänsyn. Detta
skulle göra berättelsen mindre trovärdig och det skulle göra läsaren besviken. Tänk
på att läsaren har lättare att ta till sig din berättelse, och bli engagerad i den,
om han eller hon känner igen karaktärerna och du håller dig till dem (det kan dock
finnas vissa situationer när man vill ändra på en karaktär, ex.vis när detta är
en del av poängen med berättelsen, men det tillhör undantagen).
• Om du har insinuerat i början av berättelsen att något viktigt kommer att äga rum i berättelsen, t.ex.
en tungviktsmatch i boxning mellan hjälten och skurken, måste du också låta detta
hända innan berättelsen avslutas (om det inte händer måste du ändå vidröra ämnet
igen så läsaren förstår varför det du insinuerat i början av berättelsen aldrig
utspelade sig). Annars känner sig läsaren lurad som i detta exempel har väntat kapitel
efter kapitel på att matchen skall börja.
|
|
|
Lycka till med ditt skrivande! Här på you2book finns all hjälp att få. |